Tillbaka till verkligheten
Hon låg i sin mjuka säng och tankarna flög återigen tillbaka i drömmarnas värld. Hon hade drömt om honom igen, han som hade dom där blåa ögonen och det där leende som gjorde henne knäsvag . Hon hade börjat drömma om honom samma natt som hon slutade nian. Drömmen började med att hon stod ensam på ett berg och såg ut över den vackra utsikten. Hon hade på sig en vit klänning som fladdrade när vinden tog i. Hon sträckte ut armarna som en fågel och skrek högt ut något från berget. Plötsligt rann en tår från hennes vänstra kind och sedan en till, hon föll ihop på marken. Som ett löv och där satt hon. Prasslet hördes svagt från skogen ut ur skogen kom han, han med det där långa mörka håret. Hon tittade upp och såg in i hans förtrollade blåa ögon. I det ögonblicket fick hon en känsla av att han skulle för alltid bli hennes. Varför hon kände så visste hon inte, hon har aldrig träffa denna mystiska människa som bara besöker henne i drömmarnas värld. Allt annat på berget och runt omkring stod stilla. Han log mot henne och gick mot henne, tog hennes hand och drog upp henne så hon stod öga med öga med honom. Han sa ?jag tycker visst om dig jätte mycket.? Sedan kysste han henne. Så att hon ryste igenom hela kroppen. Hon vaknade upp, tillbaka till verkligheten. Kvar fanns bara hans mjuka läppar i drömmarna. Den vita klockan på skrivbordet bredvid henne väckte henne tillbaka till verkligheten. Hon reste sig upp och det var dags att börja göra sig ordning för att gå till skolan.
