Rädsla över kärleken
att vara rädd för något är min svaghet. Jag är rädd för kärlek, fast jag upplevt den så många gånger innan. Varför vågar jag inte släppa in någon? Det är inte svårt att fånga mitt hjärta men att röra det, det är svårt. Jag vet itne varför jag stänger folk ute det bara blir så. Att vara rädd för kärlek skapar hos mig en längtan efter det där fina men när någon kommer för nära stänger jag dem ute och gömmer mig bakom andra. Jag som släpp in så många vänner förut men alltid har det slutat att mitt hjärta krossas. Varifrån kom denna feghet och ynklighet?
När någon kommer in i mitt hjärta och nästan rör det, slänger jag iväg handen som stäcker sig efter det och gömmer mig, glömmer bort alla mina känslor. jag känner en trygghet i all gömma mig för då glömmer alla bort mig, som ett osynligt spöke sitter jag där, gömd bakom en skugga. Jag vet att det jag gör är fel att itne våga släppa in någon men jag vågar ärligt talat inte. Inte nu och en tid framåt i alla fall.
