Någon blir alltid lämmnad utanför
Sandlådan
Visst gör det ont att stå där i skugga och se på när dom andra barnen leker och man får inte vara med. Dom andra ser ut att ha så roligt där dom sitter i sandlådan med sina hinkar och spadar.När du kommer och sätter dig jämte hon med den röda hinken flyttat hon på sig och sätter sig en bit bort. Det brukar vara så med flickan med den röda hinken antigen får man vara med och leka och ha kul eller så gå hon bort från en, försvinner bort och man sitter där ensam och roar sig själv. Men i den åldern tänker man inte på den smärta utan man roar sig själv genom att bygga ett jätte högt sandslott. Smärtan kommer att föja med livet ut....
Skolgården
Gungorna är det roligaste på skolgården, alla barnen vill gunga på rasten. Så fort det ringer ut springer alla baren ut, en dag kom vi först til gungorna. Du, jag och hon med det bruna långa håret. Jag frågade dig om du ville gunga med mig, men du svarade att du hade lovat flickan med det långa bruna glänsiga håret. Så jag satte mig på gungan själv och kände vinden blåsa mot mitt ansikte, plötslig hör jag er skratta i gungan jämte mig, jag ser bort och glömmer allt. Gungans mjuka rörelser, jag tar mer och mer fart högre och högre flyger jag occh gungan, upp mot den blåa himmelen och iväg. När farten saktas ner ser jag att ni har försvunnit bort från gungan, jag ser ut över skolgården och ser er leka tillsammans borta vid lekplatsen. Smärtan samlas upp återigen i hjärtat men nu känner du ingen, vänta det kommer att komma senare i livet, en smärta som gör så ont att det är svårt att klara av det.
Klockan ringer alla barnen tömmer bänkarna och springer ut. Du hänger med i tempot och är inte sist ut. Leken är i full gång borta i skogspartit, det brukar vara så att man delas upp i två olika lag. För att göra detta väljs två väljare ut alla andra ställer sig på led. Man ropar upp varandras namn och dom man ropar på är med i ens lag. Dom bästa och snyggaste blir alltid valda först, så står vi svaga och klena kvar där i längtan av att någon gång bli valda först. Smärtan samlas upp även därifrån att få stå där sist i ledet och äntligen höra sitt namn.
Högstadiet, skolan
Du är fortfarande osäker i dig själv, klassen är inte alls bra. Du känner dig att du inte passar in bland dem, så okontrollerade på något sätt. Därför smyger du i väg, bort från dem och bildar din egna lilla värld. Där lever du i din ensamhet, ingen kan knäcka ditt lås till din värld, men det var innan du visste vad kärleken kunde göra. Vissa gånger i ditt liv kommer kärleken att ta över och du glömmer alla dina problem, men när kärleken försvinner det är då du får det som jobbigast, då måste du möta problemen ensam. Utan den stöttade armen som fanns vid din sida. Det är då du önskar att allt var bättre förr, då handen alltid fanns där.
Det finns en ensamhet inom dig så aldrig försvinner, en ensamhet så mörk och skrämmande, den sitter där så djup inuti dig. Du vet det, men du vågar inte visa det för någon annan. Det är bara din hemlighet och du ska aldirg berätta den för någon, inte ens den personen som kommer finnas vid din sida resten av ditt liv. För vi vet, vi som en gång har känt så här att det alltid kommer att finnas där inom oss. Men det är vår hemlighet vi som alltid blir lämmnade utanför.
Visst gör det ont att stå där i skugga och se på när dom andra barnen leker och man får inte vara med. Dom andra ser ut att ha så roligt där dom sitter i sandlådan med sina hinkar och spadar.När du kommer och sätter dig jämte hon med den röda hinken flyttat hon på sig och sätter sig en bit bort. Det brukar vara så med flickan med den röda hinken antigen får man vara med och leka och ha kul eller så gå hon bort från en, försvinner bort och man sitter där ensam och roar sig själv. Men i den åldern tänker man inte på den smärta utan man roar sig själv genom att bygga ett jätte högt sandslott. Smärtan kommer att föja med livet ut....
Skolgården
Gungorna är det roligaste på skolgården, alla barnen vill gunga på rasten. Så fort det ringer ut springer alla baren ut, en dag kom vi först til gungorna. Du, jag och hon med det bruna långa håret. Jag frågade dig om du ville gunga med mig, men du svarade att du hade lovat flickan med det långa bruna glänsiga håret. Så jag satte mig på gungan själv och kände vinden blåsa mot mitt ansikte, plötslig hör jag er skratta i gungan jämte mig, jag ser bort och glömmer allt. Gungans mjuka rörelser, jag tar mer och mer fart högre och högre flyger jag occh gungan, upp mot den blåa himmelen och iväg. När farten saktas ner ser jag att ni har försvunnit bort från gungan, jag ser ut över skolgården och ser er leka tillsammans borta vid lekplatsen. Smärtan samlas upp återigen i hjärtat men nu känner du ingen, vänta det kommer att komma senare i livet, en smärta som gör så ont att det är svårt att klara av det.
Klockan ringer alla barnen tömmer bänkarna och springer ut. Du hänger med i tempot och är inte sist ut. Leken är i full gång borta i skogspartit, det brukar vara så att man delas upp i två olika lag. För att göra detta väljs två väljare ut alla andra ställer sig på led. Man ropar upp varandras namn och dom man ropar på är med i ens lag. Dom bästa och snyggaste blir alltid valda först, så står vi svaga och klena kvar där i längtan av att någon gång bli valda först. Smärtan samlas upp även därifrån att få stå där sist i ledet och äntligen höra sitt namn.
Högstadiet, skolan
Du är fortfarande osäker i dig själv, klassen är inte alls bra. Du känner dig att du inte passar in bland dem, så okontrollerade på något sätt. Därför smyger du i väg, bort från dem och bildar din egna lilla värld. Där lever du i din ensamhet, ingen kan knäcka ditt lås till din värld, men det var innan du visste vad kärleken kunde göra. Vissa gånger i ditt liv kommer kärleken att ta över och du glömmer alla dina problem, men när kärleken försvinner det är då du får det som jobbigast, då måste du möta problemen ensam. Utan den stöttade armen som fanns vid din sida. Det är då du önskar att allt var bättre förr, då handen alltid fanns där.
Det finns en ensamhet inom dig så aldrig försvinner, en ensamhet så mörk och skrämmande, den sitter där så djup inuti dig. Du vet det, men du vågar inte visa det för någon annan. Det är bara din hemlighet och du ska aldirg berätta den för någon, inte ens den personen som kommer finnas vid din sida resten av ditt liv. För vi vet, vi som en gång har känt så här att det alltid kommer att finnas där inom oss. Men det är vår hemlighet vi som alltid blir lämmnade utanför.
Kommentarer
Postat av: Alx
aaa vad ska man säga.....Du har beskrivit hela livet från då man börjar dagis till att man slutar högstadiet. Denna känslan finns inom väldigt många idag vilket inte är speciellt bra...Det är inte en speciellt bra början på ett lång liv, vad jag skulle tro...
Bra skrivet Julia
///Alex
Trackback
