Sorg

Om man mister någon eller något känner man sorg. Efter ett tag fyller man det där tomrummet i sitt liv med någonting annat och upptäcker att sorgen avtar.Tillslut försvinner den. Det finns ingen mening med smärtan. Men det finns en andledning, en riktning.
Det fanns ingenting att vinna på att vara svartsjuk.Och svartsjukan orsakades av ingen annan än mig själv. Det var mina egna fantasier som gjorde sådär ont.
Det var den emotiella motsvarigaheten till att ta och skära upp sin arm,sin mage eller ena ben. Svartsjukan var självstympande - lika smärtsam och meningslös.
Smärtan hade inte orsakats av att någonting hade hänt mig, utan av att någonting inte hade hänt mig. Det som pågick mellan två andra människor och som inte hade någonting med mig att göra:
Varför var det så smärtsamt?
Hur i helsike skulle jag veta det?
Det enda jag visste var att det gjortde ont.

Ur boken Vattenmelonen av Marian Keys.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0