Julia Andreasson

När jag ser dig glida runt i korridoren, känns det som om jag får fjärilar i magen som flyger runt, dem får mig att lyfta och sväva högt över marken. Fast ändå står jag där på marken, orörd. Fastän fjärilarna i magen flyger runt. Jag blir knäsvag när du tittar på mig, benen välter sakta framåt och jag kan inte kontrolera min balans. När du pratar med mig hör jag inte orden du säger utan altl jag ser på är din underbara ögon, vilken färg din ögon har är den färg som jag ser när jag ser uppåt mot himmelen en solig sommar dag. Mitt hjärta dunkar fortare så fort jag får dig i mina tankar. Det hoppar ett extra slag när har dig i min närhet. Allt snurrar omkring, mina känslor är helt upånervända. Jag vet inte vad jag känenr längre, allt jag vet att det är du som får mig att känna dess känslor. De få som jag känner. Men jag låter mina fjärilar flyga lite till innan jag släpper dem fria.