Mitt brev

Ur mitt sista brev skriver jag:
Det är inte själva smärta som gör sådär ont som är det värsta utan att möta smärta och se den i ögonen och veta varför smärtan är där. Det är det som tar kol på mig. Att möta smärtan i vitögat och se hur den äter upp mig innefrån och ut. Smärtan av hjärtats bultande slag gör så ont att du knappast kan stå på dina fötter, ändå går jag där bland folkmassa. Ingen mer än jag kan känna den, den outhärdliga smärta som sitter i bröstet på mig. En tår eller två är inget problem, jag är inte rädd för tårar längre. Det är inte det som skrämmer mig, utan att möta dem där hemska monstren under sängen, att se sanningen. Jag kan erkänna, jag vågar inte. Jag är feg, hör alla det. Jag är feg för att titta efter monstren under sängen, jag är rädd för vad dem ska se ut och hur dem ska vara. Dem kanske äter upp mig så som min smärta gör.

Men när det inte finns några tårar kvar att gråta ut, och alla känslor virrar runt. Vad ska man då göra, när man inte är tillräckligt stark för att se efter om monsterna är kvar under sängen. Allt snurrar bort, virrar bort till en annan värld, allt jag vill är att hänga med känslorna dit till en annan värld där kanske allt blir lättare och hoppets låga inte har släckts. Jag undrar om det finns någon som kan ta mig dit. Jag tror faktist inte det. Men i min fantasi snurrar tankarna om den där perfekta pojken. Som bara finns där. Rakt framför mig. Men det är förstårs bara drömmar. Inga drömmar har någonsin blivit verklighet odminstonde i min värld. Så det är väl bara för mig att fortsätta drömma.

/ Julia Andreasson

Kommentarer
Postat av: Alex

Julia....att läsa om vad du egentligen går igen är inte speciellt kul men jag måste säga att det är väldigt interessant (men ta det inte på fel sätt) och jo du kommer hitta den där perfekta killen i ditt liv men kanske inte imorgon och inte nästa dag efter det heller utan kanske några veckor kanske några månader men tro mig en dag kommer det ske. Men ge inte upp hoppet redan nu även fast det kanske är lätt för mig att säga men försök att minnas tillbaka till dina gamla bra minnen, dom kan driva dig framåt
till din dröm pojke i livet. Jag kommer alltid att finns för dig här Julia Andreasson och jag struntar i hur många gånger jag säger detta men jag vill bara dig väl och så att du får ett normal och ett lyckligt liv....<3 Always and Forever Julia...
///Din Alexander Redin

2007-09-13 @ 21:19:04
Postat av: Anneli..:D:D

man börjar nästan gråta asså..allt är så djupt..hugger en rakt i hjärtat..jag tror också att du kommer hitta din dröm kille..eller jag tror inte jag vet..:D:D..den tiden kommer..kramar..

2007-09-13 @ 21:33:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0