Julia Andreasson

Hon föll i för samma gamla törst,
huvudstupa hjärtat först.
Där gick han hem,
hem igen med
allt han hade med sej när han kom.
Och om man ser på henne så
ler hon åt allt än så länge.
Jag sa: "Städa upp och vädra ut,
allt är över allt tar slut."
Där gick han hem
igen
men hon min vän,
hon är mellan väggarna som undrar:
"Var är han nå'nstans då."

Tårarna,
snart kommer tårarna. Tårarna,
snart kommer tårarna.

Stora tårar rinner nerför kinderna och ner i knät.
Det är hon och hennes bästa vän
som stannar kvar i allafall,
när alla andra gick.
Fast hon inte fick.

Fall inte i för all din törst,
man måste tänka först.
Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.