Julia Andreasson

Kom håll min hand ett litet tag jag känner mig väldigt ensam i det mörka som sveper sig skata in i mig. Låt mig få känna din hand som visar mig att det finns en värld utanför min egen, en värld där allt är allt runt om mig är borta. Kom och skräm bort alla monstren som gömmer sig under sängen. Låt mig våga se vad verkligheten säger, du ger mig stöd så att jag kan det. När jag gör det ska jag bevisa för mig själv att verkligheten inte alls är lika farlig som jag har trott och fruktat. Jag kan  glömma allt som svävar runt om mig för bara en sekund när du är hos mig och låter mig få skratta bort smärtan i bröstet. För några sekunder får du mig att känna hur det verkliga livet känns, det liv utan några problem. Utan din axel skuller jag falla ner i det djupa hålet jag grävt för mig själv i min ensamhet, jag skulle falla långt ner och aldirg kunna stå rakt upp igen. Men nu med dig vid min sida kommer jag aldirg att falla, jag ska kämpa och visa att jag är stark och jag ska bevisa för min rädsla att det inte finns något att vara rädd för. Hjälp ur den här smärtan, snälla. Håll min hand tills jag somnar om natten och drömmer om en värld långt borta härifrån, en värld jag aldirg skulle kunna nå utan din hjälp.