Ett hopplöst fallande

I bland kan det vara så att världen stänger ute en eller så stänger man själv ut världen. Det kan man definera på olika sätt beronde på vilken situation man är i. Jag skulle säga att jag själv är lite av bägge sorterna. Ibland stänger jag mig själv ute från omvärlden och vill helst inte bli störd eller så stänger omvärlden ut mig från den oavsett vad jag vill.
 
Jag önskar det vore så att man kunde falla, neråt. Glömma allt, släppa allt, låta kroppen falla och allt som man sedan känner är helt nya känslor.Att man glömmer allt som varit och lägger allt bakom sig med andra ord.
Om det ändå vore så enkelt att släppa den känslan som jag har, jag skulle kunna göra vad som helst för att få bort den...

Kommentarer
Postat av: Alexander

Hej JUlia, Julia jag vet att du inte har det lätt och jag vet att jag inte ska lägga mig i för mycket men jag finns här hos dig när som helst för att försöka hjälpa dig. Du kommer fixa detta julia det vet jag, tro mig du har haft jpbbigare problem. Det kanske låter enkelt för mig att säga men det viktigaste är ändå att du inte ger upp hoppet, tro på dig själv så kommer allt detta vara blott en dag.
Julia, Jag älskar dig nu och föralltid och kommer alltd att finnas här om du behöver hjälp.

2008-03-03 @ 07:46:51
Postat av: 18:00

Jag antar att "alexander" är din kille. Tala med honom.
Förövrigt tycker jag det är lite kul att "Alexander" skrivit samma sak på alla inlägg.
Ibland inte I_bland.

2008-03-13 @ 18:00:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0