Ta bort den.
Ta mig bort härifrån dit smärtan inte finns, till de sekunder jag känner ibland. Du vet, så där det känns som om hjärtat inte slår, fast självklart gör den det. Men bara för en sekund känns det som om allt är tomt och jag känner mig helt tom ingen smärta i bröstet, ingen ångest, ingenting. allt är borta. ta mig dit, låt mig få blunda och känna det igen, den där känslan där allt är underbart och inga problem finns. Ur de få sekunderna jag känner det öppnas en ny värld framför mig, allt känns helt igen på något sätt. Det är under gråten jag känner dessa stunder, fastän ingen vet att jag gråter, det är på det mörkaste platserna jag låter tårarna fram, när ingen ser.
Det finns stunder där smärtan tar över och den sprider sig genom hela kroppen, det är rädslan av att låta smärtan vinna jag är rädd för. För när den tar över har jag ingen kontroll, ingen kontroll alls. Den rädslan vill jag aldrig mer känna, den skrämmer mig till livets sista andetag.
