En kärlekshistoria om Markus och Caroline
Det var en mörk vinter natt vi träffades, mitt i Borås heta julrush. Jag minns som om det vore igår när du Markus mötte mina gröna ögon och allt runt om mig svävade. Dina blåa ögon tog mig dit ingen hade tagit mig förut. Nu när jag tänker tillbaka till det kan jag få fram den känslan igen, den där underbara känslan av kärlek i sin mest nyfödda form. Nu sitter jag här och tänker tillbaka på alla vackra minnen jag har med dig Markus, du som nu har varit en del av mitt liv i snart 2 år. Minns du den där gången då vi satt på bänken i parken i flera timmar, vi bara satt där och pratade, det var precis i början av våran kärleks romans. Eller den där gången du skrev våra namn på det där trädet vid ån i Falkenberg. Oh, den dagen var underbar, vi hade åkt ut med båten och lade till vid en ö mitt ute i ingenstans, sedan satt vi där och såg när natten föll och jag sommnade i dina mjuka armar. Den natten är den jag minns mest nu när jag tänker tillbaka på våran tid tillsammans, Markus. Tankarna har svalnat nu, att jag aldirg kommer att få träffa dig igen, att få röra dig, att aldirg någonsin få smaka på dem underbara läpparna. Mitt hjärta har fylls av en tomhet som ingen annan än du kan ersätta.
