Midsommarkänslor
Jag har blommor i mitt hår och jag har min finaste klänning på mig. Alla är lyckliga och glada när jag kliver framåt på den gröna ängen.Den varma vinden blåser varmt kring med rosenröda kind. Jag går mot alla människors blickar och glömmer allt som finns i mitt huvud. Allt jag vill är att möta din blick och se in i dina underbara ögon och känna den tryggheten du ger mig. Men såndant sker bara i min fantasi här i verkligheten finns bara jag och fotstegen jag lämmnat efter mig. Jag kan inte låta bli att le när jag ser alla glada barn som springer runt midsommarstången, tänk när man var så liten då allt var roligt och alltid var man glad. Lyckan på midsommarafton var när man tog varandra i händerna och dansade. Ögonen lyser på dessa barnen. Även de vuxna har roligt, de skojar och skrattar medan jag ser på och funderar över vad jag egetligen skulle göra utan mina vanor. Det jag alltid gör på midsommarafton, samma sak varje år. Varför gör jag ingenting annat, det finns något som håller mig kvar, jag har tappat bort barna glädjen och nu är jag förvirrad och vet inte vad som är viktigt längre.
