Julia Andreasson

 Kvällssolen hade nu lagt sig och kvar fanns endast några solstrålar som speglade sig i vattnet. När vi skymtar dom sitter dom längst ut på piren, tätt omslingrade av varandra. Hon och Han tillsammans, Vi smyger fram bakifrån och skymtar att han tar hennes hand, så lätt som om det vore en vana som han alltid gjortde. Hon kysser han på kiden och så inomloppet av en sekund är dem över varandra. Lustarna flyger ut, deras kärlek finns nu på bevis. Vi ser den, vi som gömmer oss här bakom buskarna, som inte vet om hur det känns, det där vackra som vi ser framför oss. De ser så lyckliga ut när det sitter där på bryggan och ser ut över havets blåa vågor. Precis som om deras kärlek skulle vara förevigt och vällde ut över havets stilla vågor.