Julia Andreasson

Nu närmar sig stunden med stora steg, jag är nästan framme nu. Känslan kryper allt fortare i kroppen på mig. Allt ihop är ett ända stort mysterium. Jag är redo att leta bland mystiskens alla gränder och hörn för att finna de jag letar efter, ett bultande rött hjärta. Men som sagt mystiken har inte upptäckts än, allt som väntar nu är ännu inte skrivet i historieböckerna, det är framtiden, den obestämda. Allt som pirrar i kroppen just nu är väntan på att få lösa mysteriet mellan oss. Men mitt hjärta får slå några slag till, stunden är inte kommen än. När den efterlängtade kyssen träder in på scenen och öppnar nya vägar mellan oss. Framtiden är ännu oskriven så allt jag kan göra är att fortsätta hoppas och tro att kyssen kommer att äga rum.