Ditt sanna jag
En mask
ålandes längs den regninga asfaltsvägen
Regnet faller
och masken dränktes
av himmelns tårar,
vattenfyllda droppar
En mask
på mina svarta strumpbyxor
äter sig uppåt mot mina lår
och de okända mörkret.
Masken växter och
allt man ser nu
är bar hud.
En mask
det var allt du gav till mig
och nu när vi gått skilda vägar
tar du av dig masken
och visar ditt sanna jag
för alla utom mig.
Kommentarer
Trackback
