Små urklipp ur black book
"Att få veta att du älskar mig är det ända som får mig att inte ge upp hoppet"
" Säg dem tre små orden, dem som får mig att känna mig hel. Dem orden som sätter spår i mitt hjärta. Låt mig få höra, säg det. Dem tre ynkliga orden, så små ändå så betydelsefulla, för mig. "
"Håll i min hand medans mitt hjärta blir helt "
"När allt rasar ihop och det gör ont, låt inte rädslan besegra dig. utan låt ditt hjärta visa att du är stark och du klarar det, med hjälp av vänskap från dina vänner fungerar allt. Det kommer att komma en tid framöver då rädsla sitter fast som en klump i hjärtat, låt den inte ta över dig, låt den inte besegra din kropp. Så att du blir rädd, det är ingen fara. Det ordnar dig. "
sara och joakim
- JoakimHon visste inte riktigt vad hon skulle säga orden kom inte fram men munnen öppnades sig ändå och ut kom det
- Hej! Det är Sara. Vad gör du?
- Jag spelar på datorn. Vad gör du?
- Jag sitter här i min fotöjl och har tråkigt och tänkte fråga dig om du ville hitta på något. Jag vill helst inte sitta ensam en fredagskväll.
- Ehm, jag är ensam hemma. Mamma och pappa är inte hemma. Men du kan väl komma hit om du vill?Han visste inte varför han bjöd dit henne fast egentligen ville han sitta själv fast lite sällskap skulle väl aldrig skada. Det var ju bara Sara som skulle komma.
- okej, jag kommer om en stund .
- Hejdå vi ses snart
- Hej
Sara visste inte riktigt vad som just hänt, i hennes huvud var allt förvirrade. Första tanken var att hon måste skynda sig. Hon skyndade ut i badrummet, Usch vad hon såg ut, håret var spretigt och lockarna i hennes mörka hår ville inte ligga som hon ville. Han hon ta en snabb dusch tro? Hon skynda sig ner till duschen och kastade av sig kläderna och hamnade på en hög på golvet. Hon satte på vattnet och lät dem första vattendropparna nudda hennes hårbotten. Vattenstrålarna träffade hennes nakna hud och det varma vattnet smekte henne varm.
När hon kom ut ur duschen satte hon på sig den nyinköpta bh och dem gulliga vita spetstrosorna. när hon tok bort handduken från håret la sig lockarna där dem ville runt hennes lila huvud. Hon tog den blå vax burken och drog i lite vax genom det blöta håret. Hennes ansikte såg blekt ut.Hon tog fram den lila svart puderburken och tog fram en pensel och strök med penseln genom hela ansiktet. Sedan tog hon fram den brun röda rougen och strök med penseln över ena kinden och sedan över den andra. Hon såg sig i spegeln, inte alls dumt tänkte hon. Hon gick in i den trånga gardroben och tog fram en gråsvart randig tröja som var lite längre än en vanlig t-shirt, hon letade upp ett par svart tights och gick tillbaka till spegeln. I spegel skymtade en vacker kvinna, hon såg vuxen ut tänkte hon för en sekund, hon gick tillbaka in till badrummet och tog ett sprut av den vanliga parfymen med det blåa locket. Hon gick ner för trappan och tog på sig jackan och gick ut i vinternatten.
Han satt fortfarande fastklistrad vid datorn när det ringde på dörren. Han sprang ner för trappan som knarrade lite när han gick på stegen. Han öppnade dörren och där stod hon. Sara.
Hon
På gatorna vid söder torget hördes bara hennes steg, allt annat runt om henne var tyst. Hon fick en kuslig känsla genom kroppen där hon gick på kullerstenarna och rös till. Den mörka kvällen var sval, en kall vindpust blåste förbi och hon började frysa. Känslan av att vara ensam en sån här natt gjorde henne inte att må bättre. Hon tänkte på livet hon lämnat bakom sig för en stund och det hon hade framför sig. På en av dom tomma gatorna runt torget hördes en hundskall, fast efter en sekund var det borta, liksom vinden. Gatorna som vanligtvis kryllade med folk var nu tomhänta. Hon passerade fontänen där hon som liten burkade sitta på kanten och känna det kalla vattnet spruta på ryggen, känna lyckan när man kastade ner en femtio öring och önskade sig nåt. Hon tänkte på gamla tider, som liten hade hon varit lycklig inte enda tanke på vuxen livet och följderna av det. Inget brustet hjärta, inga heta kyssar, hon ville vara liten igen. Hon passerade glasskiosken, nu på kvällen stod den helt stilla inget liv, ingen rörelse. Kiosken brukar vara den plats där alla barnfamiljer samlas och småbarnen skriker efter glass och den gamla tanten stressar runt bland dem olika smakerna till barnen. Hon kommer bort från kullerstens gatorna och ut på havs längan som leder henne bort mot havets lockande vågor. Hon går bort från världen runt om henne, glömmer allt. Just nu finns det bara hon och havets vågor. Havet är öppet och fritt, känslan av att bada flög genom hennes kropp. Att få känna dem kalla vågorna smeka kroppen. Bryggan skymtade hon en bit fram, inbjudande stod den där så tom men ändå så full av liv. Hon såg ut över havet, solen höll på att gå ner, det bildade ett ljusblått skimmer som övergick till en gul och orange ton över himlen, molnen var borta och kvar var bara den tomma himlen och stjärnorna. Hon gick ut på bryggans kant och satte sig, tog av sig dem sandiga skorna och strumporna och satte dom livliga benen i det kalla vattnet, hon rös lite när dem första vattendropparna nuddade hennes nakna hud. Känslorna som havet gav henne gjorde henne mållös, hon älskade verkligen att vara här och bara sitta och se ut över det mäktiga havet som speglades i solens sista strålar. Hon kände sig trygg, här kunde ingen se henne, hon var räddad från alla hemligheter som trängt sig för nära hjärtat och den värld som fanns bakom detta fönster, den hon lämnat för bara en sekund för att sitta här och se på solens sista strålar. Just det havet var ett fönster för henne, hon öppnade och stängde det som hon ville. Hon kunde andas och känna minnena stängas in i hennes hjärta precis som när hon lämnade det.
Ta min hand..
Ta min hand och visa mig dit där rädslan inte biter och kärlek är blott en dröm bland vänskapsbanden, ty ingen har smakat på den bittre kärleksdrycken och inga hjärtan har gått itu. Dit vill jag komma till en fantasi så inbjudande så att den nästan blir verklig. Men det är blott en fantasi som man får när den gula solen steker på hjässan en varm sommardag. Ty en fantasi kan aldirg bli verklighet, ett hjärta måste någon gång spricka.
