I Ensamhetens mörker

Visst är det så att vid en viss punkt vet man att man är ensam. Man känner det så tydligt i kroppen den där känslan som sprider sig från topp till tå, man fryser nästan fast inte av kyla utan av att tanken som finns inuti huvudet är så kall och mörk.. Man ser sig runt om och vet att om jag försvinner så skulle ingen annan märka det. Man vet också att känslan som finns inom en blir att större och allt som den har samlat upp med tiden, det kommer väldigt snart att släppas ut. Det är då man vet att ensamheten är det ända man har, man bygger upp en värld runt om den och ser allt i ett öga fullt av nackdelar. I den världen blir mat och vatten inte det viktigaste utan att kämpa och att fortsätta när man vet att varje dag är en dag full med smärtor. Smärtorna är olika men mest den där rädslan av att försvinna helt. Du har ingen kontroll utan vardagen utan du bildar en egen liten värld.

Att vara ensam är det värsta som kan hända en person för att när man har blivit det så kommer man alltid att ha kvar det, du kommer aldirg att få bort den eftersom den sätter sig så djup inuti ditt hjärta. Under många år kan du gömma undan ensamhet men alltid veta att den finns där. för om du en gång känt hur ensamheten kan påverka dig så vet du att den är så kraftfull och strark att du inte kan hålla emot ovasett vad du gör. Den drar med dig ner i djupet där att är mörkt runt om dig och livets ljus är inte klara utan för några sekunder känner du att bakom din fasad och ditt liv finns en värld utanför. Inte ens en äkta kärlek kan bota ensamheten, den visa bara ensamheten att det finns ett hot och gör den ännu starkare, förr eller senare kommer den att förstöra kärleken. För inget är så starkt som den. Den är inte rädd för någonting och kan stå emot allt, som jag har provat. Den som någon gång gör sig fri från ensamheten kommerf för många bli ett ljus i den mörka världen runt om oss.



image15image17





Ännu ett inlägg om min älskade ängel

Det är en sak jag inte förstår med dig, min ängel. hur kan du skratta och vara glad när livet är som värst. När döden lägger sig som en rep runt om en och snart drar den åt. Jag vet inte hur du får mod att inte visa din smärta, jag själv skulle aldirg kunna få sånt mod, min smärta är för djup och jag vågar inte visa den för någon. Jag erkänner jag är rädd för att visa den. Men jag beundrar dig, din stolthelt och glans, det är kanske så änglar gör när dem känner smärta. Att glänsa ännu mer och tindra. Vingarna vill fortfarande inte lyfta utan du står stadigt fast på marken. När du kan flyga, lova då att ta mig med till himmlen för bara en sekund, jag vill se så att du får det du vill ha. Jag vill se hur himmlen verkar när jag en vacker dag anländer dit. Mitt minne av himmelen är väldigt svagt, jag mötte en gång himmelen och var påväg att flyga men något hindrade mig från att lyfta från marken, kanske var det du som höll mina vingar. 
 
Jag vet att ena styrkan du har är att du visar mig en annan sorts kärlek, en kärlek så stark att den kan besegra allt. Inte på ett sånt sätt som jag älskar dig alexander, utan på ett sätt där vi kan bara se på varandra i ögonen och veta precis vad som sägs. Men jag vet att en dag måste du lämna mig och flyga iväg, visa mig då hemligheten bakom din styrka. Jag lovar jag ska aldirg visa den för någon annan.


När det gör sådär ont i bröstet för att hjärtat slår så bultande och hårt.

Visst gör det ont när hjärtat blöder, när det gör sådär ont i bröstet för att hjärtat slår så bultande och hårt. Det är då man inser att man verkligen älskar någon. Den där känslan som bara finns i kroppen man vet inte varför utan det bara finns där djup inuti ditt brustna hjärta. Du kan äntligen förstå hur mycket du älskar honom och innerst inne vet du att han inte är din längre, utan det som bultar så hårt är egetligen smärtslag från ditt hjärta. Smärtan kan du i din fantasi ersätta med hjärtslag, för visst är det så när man är kär att hjärtat slår hårdare och hårdare och ibland kan den till och med slå ett extra slag för den du älskar. Det är precis så du minns hur kärleken gång var därför ersätter du dina smärtsamma hjärtslag med slag som får dig att känna dig glad fast du vet att ditt hjärta är krossat. Du bygger upp en fasad mot omvärlden och allt bultande och smärta kan bara du känna. Den du en gång älskade finns kvar i ditt hjärta, du vill bli av med honom men likförbannat har han fastnat där inne i de djupaste av ditt hjärta, Som om han vore limmad eller fast klistrad och aldirg kunde försvinna. Din fasad blir mer och mer fylld av både lögner och fantasier, ditt hjärta blöder fortfarande men du vill inte veta av smärtan eftersom den är så smärtfull och ond. Du bergraver den, gömmer undan den för omvärlden men när du är ensam tar du fram den och låter smärtan smyga sig in och fånga in dig i ett mörker där det aldirg kommer in ljus. När du har släppt in mörkret tillräckligt många gånger så begravs du inuti det och försvinner bort, till en annan värld där döden ses närmare än livet. 


Min ängel

Jag vet att när du kommer till himmeln kommer du att bli en ängel, du kommer att vaka över mig. När jag inte orkar mer, kommer du att resa mig upp och visa mig att det finns styrka. Men i min värld finns ingen styrka. I min värld är allt svart, som ett oändligt mörker.


Jag vill inte ramla, inte falla. Men jag känner det, det är på väg nu. Den där hemska gråten som aldrig slutar. Varför ska den börja just nu? nu när det är som bäst. Vad är det jag har gjort för fel nu. Varför ska det börja igen, jag känner det, det är på väg nu. Jag vet att du, min ängel kommer att gå i bitar om det händer igen, om jag skadar mig själv igen. Jag vet också att om jag gör det, sviker jag den som älskar mig mer än någonting annat. Men jag vet att ur det mörka kommer det ljusa. Det kommer ljust. Styrkan hos dig min ängel kan jag inte förstå, att du har den kraft att hela mig. Efter de du ahr förlorat och upplevt, att du ändå nu har kvar all styrka och sprider den till alla omkring dig. När du flyger med dina breda vingar upp till himmlen, kommer det bli ett hål i mitt hjärta. Så stort att det kommer att bli svårt att fylla. jag tror jag aldrig kommer att fylla tomheten ifrån dig. Jag skakar och darrar, rädslan är så stor. En sak vet jag att du förblir min ängel oavsett om du finns i himmlen eller här på jorden.
image14




Dagar utan dig är inte vackra

Vad som fick mig att älska dig?

Kan det vara
kärlek att varje gång du kysser mig vet jag precis hur du smakar. Att alltid veta att det blir lika underbart nästa gång du kysser mig.
Kan det vara kärlek att varje gång jag kysser dig på magen vet jag precis vart jag ska kyssa för att få dig rysa och att jag kan vart varje prick du har på magen sitter.
Kan det vara kärlek att varje gång jag hör din röst i telefon får du hela min värld att snurra. Jag kan inte koncenra mig på något, allt blir fel.
Kan det vara kärlek att när du inte är i min närhet fylls ett tomrum i mitt hjärta och jag fylls av längtan och saknad. Men så fort du kommer tillbaks till mig övergår denna saknad och längtan till lust och smek.
Kan det vara kärlek när du säger "jag älskar dig" kan jag förstå att du verkligen menar det. Jag kan egentligen inte förstå att du verkligen älskar mig, just mig. 

image12


RSS 2.0