Om jag bara fick
vad jag ska ha på mig i morgon?....
Jag tror jag är kär
Rädslan över att du ska lämna mig
Detta skrämmer mig, att du en dag ska förvsinna. Jag kan se allt så verkligt framför mig. Jag är rädd för det, det är en verklighet jag fruktar, att inte ha dig vid min sida. Du lyser upp min dag, din röst och skratt får min dag att kännas lite bättre. Varför tyr jag mig så mycket till dig? Du har alltid funnits där vid min sida udner hela mitt liv, under min uppväxt gav jag mig ditt hjärta på något sätt. Jag är förevigt fast vid dig. Du har lärt mig det mesta som är värt att veta, dina gamla ordvistar är alltid lika skumma och man får tänka till en stund. Jag vill komma ihåg allt du sagt till mig och skriva ner det i en bok så jag aldrig glömer dina visa ord. Livet är hårt men det visste ju vi sen innan, jag har känt den smärtan som jag vet att en dag du också ska få känna och smaka. Men jag hoppas att den dagen dröjer så att vi kan ha våra dagar tillsammans
Till min bästa vän, Alexander
Kom håll min hand ett litet tag jag känner mig väldigt ensam i det mörka som sveper sig skata in i mig. Låt mig få känna din hand som visar mig att det finns en värld utanför min egen, en värld där allt är allt runt om mig är borta. Kom och skräm bort alla monstren som gömmer sig under sängen. Låt mig våga se vad verkligheten säger, du ger mig stöd så att jag kan det. När jag gör det ska jag bevisa för mig själv att verkligheten inte alls är lika farlig som jag har trott och fruktat. Jag kan glömma allt som svävar runt om mig för bara en sekund när du är hos mig och låter mig få skratta bort smärtan i bröstet. För några sekunder får du mig att känna hur det verkliga livet känns, det liv utan några problem. Utan din axel skuller jag falla ner i det djupa hålet jag grävt för mig själv i min ensamhet, jag skulle falla långt ner och aldirg kunna stå rakt upp igen. Men nu med dig vid min sida kommer jag aldirg att falla, jag ska kämpa och visa att jag är stark och jag ska bevisa för min rädsla att det inte finns något att vara rädd för. Hjälp ur den här smärtan, snälla. Håll min hand tills jag somnar om natten och drömmer om en värld långt borta härifrån, en värld jag aldirg skulle kunna nå utan din hjälp.
Det finns ingen himmel
Som liten förstod man inte så mycket, döden var blott någon som man inte ens frukta. Man tänkte inte ens så långt, att man kunde faktist dö när som helst, var som helst. Jag förstod inte dessa ord då, men nu vet jag innebörden av dem. Ängel blir man det när man dör i så fall? I så fall tror jag att du blir det, du som sa det. Du blir nog den finaste ängel som finns. Det tror jag i alla fall. Tror du att jag kan bli en ängel, men vem skulle jag vaka över då? jag har ju ingen att vaka och se över. Så jag tror att jag inte skulle bli en bra ängel i så fall, det är nog bäst så att du bara blir en ängel, så du kan vaka över mig till mitt livs slut. Jag lovar jag ska kämpa för dig. Jag ska göra allt, när du är borta. Jag ska klara det, jag lovar det, hör du det nu. Jag ska klara mig när du blir min ängel. Samtidigt tror jag att det finns ingen himmel, med dessa änglar som vakar över en.
Mitt brev
Det är inte själva smärta som gör sådär ont som är det värsta utan att möta smärta och se den i ögonen och veta varför smärtan är där. Det är det som tar kol på mig. Att möta smärtan i vitögat och se hur den äter upp mig innefrån och ut. Smärtan av hjärtats bultande slag gör så ont att du knappast kan stå på dina fötter, ändå går jag där bland folkmassa. Ingen mer än jag kan känna den, den outhärdliga smärta som sitter i bröstet på mig. En tår eller två är inget problem, jag är inte rädd för tårar längre. Det är inte det som skrämmer mig, utan att möta dem där hemska monstren under sängen, att se sanningen. Jag kan erkänna, jag vågar inte. Jag är feg, hör alla det. Jag är feg för att titta efter monstren under sängen, jag är rädd för vad dem ska se ut och hur dem ska vara. Dem kanske äter upp mig så som min smärta gör.
Men när det inte finns några tårar kvar att gråta ut, och alla känslor virrar runt. Vad ska man då göra, när man inte är tillräckligt stark för att se efter om monsterna är kvar under sängen. Allt snurrar bort, virrar bort till en annan värld, allt jag vill är att hänga med känslorna dit till en annan värld där kanske allt blir lättare och hoppets låga inte har släckts. Jag undrar om det finns någon som kan ta mig dit. Jag tror faktist inte det. Men i min fantasi snurrar tankarna om den där perfekta pojken. Som bara finns där. Rakt framför mig. Men det är förstårs bara drömmar. Inga drömmar har någonsin blivit verklighet odminstonde i min värld. Så det är väl bara för mig att fortsätta drömma.
/ Julia Andreasson
En smärta
Himmelns blåa färg försvann,hennes hjärta bultande hårdare.Dagen hade varit lång och nu fortsatte smärtorna att ta över. Livet var hårdt, det visste hon sedan innan men att ett hjärta kunde slå så hårt hade hon ingen aning om. Hon hade nu fastnat i ensamhetsträsket och det var svårt att ta sig därifrån, med tunga steg gick hon mot den långa vägen som slingrade sig framför henne som en orm. Smärtorna i bröstet blev värre och värre för varje steg hon tog, det satt som en stenklump i bröstet på henne. Alla minnen snurrade runt henne som löv på hösten, inget ville försvinna. Det gjorde så ont. Värmen hade försvunnit ur hennes tunna kropp och kylan och vinden började sakta tränga sig igenom hennes tunna jacka. Hon såg ner på sina smala ben, hon såg att det syntes tydligare nu att benen nästan vek sig när hon gick. Men hon försökte ju, hon försökte verkligen men ingen gick ner. Energi som för en tid sedan varit så livlig var nu död, inget var som förut. Vägen hon gick på var alltid lika död och ängslig. Hon hade tappat hoppet om att någon skulle komma och se henne. Hennes personlighet hade för länge sedan blivit osynlig, hon var van vid de nu och fortsatte gå framåt.....
Till en vacker flicka
Jag gillar dig
det har jag alltid gjort
sen första dagen vi sågs
du är rolig, snäll och gullig
kan man önska sig något mer
du bjöd hem mig en dag
jag blev överlyckligt glad
fastän vi bara gjorde läxor
Nu undrar jag om du vill göra mer med mig
mer än bara läxor.
Av: Oskar Noresson
Om du lämmnar mig nu - Lars Winnerbäck
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa, om en främling lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns
Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
En annan
Jag ville vara en annan,
men jag vet inte vem.
En främling står bortvända, med pannan
mot sjärnornas lågande hem.
Jag skall aldrig se hans ögon
och aldrig hans anletsdrag.
Jag ville vara en annan,
en främling, en annan än jag.
av : Pär Lagerkvist
Hjärtesorg
Sedan gör det ont. Så ont som det kan göra när en vasstandad elak råtta gnager på ett hjärta...
Hon kan inte klä det i ord och hon kan inte heller se några bilder framför sig, det bara finns där som en känsla. Och det händer något med henne.
Den stora klumpen hennes kropp var inte av betong, den var av is,
det märker hon när hennes soliga minne får den att smälta.
Och alla elaka råttor är plötsligt borta.
Tårarna
huvudstupa hjärtat först.
Där gick han hem,
hem igen med
allt han hade med sej när han kom.
Och om man ser på henne så
ler hon åt allt än så länge.
Jag sa: "Städa upp och vädra ut,
allt är över allt tar slut."
Där gick han hem
igen
men hon min vän,
hon är mellan väggarna som undrar:
"Var är han nå'nstans då."
Tårarna,
snart kommer tårarna. Tårarna,
snart kommer tårarna.
Stora tårar rinner nerför kinderna och ner i knät.
Det är hon och hennes bästa vän
som stannar kvar i allafall,
när alla andra gick.
Fast hon inte fick.
Fall inte i för all din törst,
man måste tänka först.
Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.
